Summing up my year and saying goodbye to West Virginia

So I guess it’s about time I summed up my year and said my goodbyes to Belmont and St Marys. I’ve spent nine months in West Virginia, and I can honestly say I don’t have a single regret. I mean, why should I, considering the fact that I’ve done everything I possibly could, and more. I have learned how to play American Football (or at least I can pretend like I know), and put my new skills to use on the field in the powderpuff game. I have been on the yearbook crew, which taught me a lot about design and layouts, and it also gave me an opportunity to grow as a person. Before I had yearbook I was really shy about taking pictures of people, but I quickly learned that people usually don’t mind it. At least I know that West Virginians don’t, I still have to figure out if it’s the same in Stockholm.

Another thing I’ve developed a lot during the year is my faith. I know I haven’t talked a whole lot about it with everyone back in Sweden, but here in Pleasants County I’ve been more than willing to share it. The reason I haven’t talked a lot about it with my Swedes is the fact that I don’t want them to get the wrong idea, which can happen pretty easily when you just write it down. Therefore I’m not going to write more about this right now, but I hope to show and tell people  how I’ve changed in my beliefs once I’m back.

One of the most fun things I did during my year was to participate in the West Virginia All-State Chorus. It started out in November with practices after school, and in February we (meaning me and the other girls and boys from the Vocal Ensemble doing the same thing) went to auditions. Thanks to all the practicing, we all made it and got to go to Charleston, the capital of West Virginia in order to be a part of a 200 people chorus. It was a lot of fun, and I learned a lot. The choir director, Cheryl West, shared a poem with us that I really liked called The Dash, and you can read it here.

The thing I spent the most time on, except for maybe going to church, was track practices and meets. Every afternoon from mid March until mid May I spent outside with my fellow throwing buddies no matter the weather. In the beginning of the season, at my first meet, I threw the shot put about 19 feet; by the end of the season my personal record was 28 feet and 6 inches. I also threw the discus, and even though I improved tremendously in that as well (I went from 40 some feet to 73 something) I didn’t quite like it as much. I also spent a lot of time at the track meets taking pictures of my team members, and I think I got better at that too as the season flew by.

When it came to school, I was pretty good. I did better in some classes, struggled more in others but all in all I learned a lot. I guess I enjoyed some privileges as an exchange student, especially in Spanish class, but I can honestly say that it didn’t change my view on the school work that much (I still progressively stopped doing my homework on time, just as I do in Sweden, haha ;) ). It took me a while to tell who my real friends were, but once I got that figured out I relaxed a lot more as I no longer had to wonder at which desk or lunch table I would sit.

I went on two longer trips during my year; one to Cedar Point and Niagara Falls in October, and one to Washington D.C. in April. Both of the trips were amazing, and I’m so grateful I got to go on both of them! I made friends on both trips, however during the D.C. trip I was more confident and outgoing as I’d grown comfortable to being in America, which I think made a huge difference and to be honest I had more fun during that trip than I did going to Niagara Falls. That is only depending on my own attitude though, so to the people I went to Cedar Point and Niagara Falls with; you’re awesome too!

These last couple of weeks has been wonderful, even though I’ve had to say goodbye to a whole bunch of people I’m not quite ready to leave behind. My last day of school was bittersweet, but I’m so immensely thankful I got to spend nine months there! I have so many people to thank for making my year such a great one, but I’m afraid I’ll miss someone so I’m not going to mention any names. I do however want to thank my American family for taking me in so wholeheartedly; I can’t find the words to describe how thankful I am towards you guys. Cris, Jon and Kendra; it has been a privilege to stay with you, and I’m so glad God decided to send me to you and that you all made me part of the family! Sean, Heather, Zach, Zoe, Addie and Liam; thank you all for being part of my extended family! I know I will see all of you again someday in the relatively near future, and I really look forward to it!

I’m going to miss everyone here so incredibly much, and I can’t wait to come back. It’s time for me to go back to Sweden, but a piece of my heart will always stay in St Marys. As the song says; “My heart will be always in my home among the hills.” (Of course Stockholm has a part of my heart too, and as another song says; “Stockholm i mitt hjärta.”)

Until we meet again, may God bless you and keep you.

Love, Stina

Dag 253 – Graduation och början på slutet

Hej alla fina!

Först och främst, anledningen till att jag inte skrivit på så länge är att mitt liv här faktiskt blev till ett riktigt liv, och jag tycker inte om att skriva om mitt privatliv eftersom man aldrig vet vem som läser.

Hur som helst, jag lovade mamma att blogga om graduation, så jag får väl se till att göra det nu ;)

I söndags kväll var det dags; Class of 2013 skulle äntligen få sina diplom och sin frihet! Ceremonin började med att vi marscherade in till tonerna av Pomp and Circumstance, två och två och i takt med musiken. Sen spelades nationalsången, och så fick vi sitta ner. Det hölls tal, bl.a. så höll årskursens två bästa elever, våra valedictorian och salutatorian, var sitt tal. Sedan var det dags för kvällens höjdpunkt; diplomutdelning! Allas namn blev upplästa i ordning efter hur vi satt, och så gick man hela vägen runt, tog emot sitt diplom (som för övrigt blev utdelade av min värdmoster Heather, ordförande i board of education), skakade hand med rektorn och the board of education (typ skolledningen fast inte riktigt) och sen gick man och satte sig. Sen var det dags för presentation av årskursens historia samt överlämning av vår flagga till rektorn, och sen flyttade vi våra tofsar från höger till vänster sida av hatten, slängde dem i luften och dansade innan det till slut var dags att marschera av gräset och allt var över. Alla tog bilder med sina vänner och släktingar, och sen spenderade majoriteten av alla seniors natten på högstadieskolan med att spela spel och olika bollsporter. De hade även utlottning av riktigt fina priser, bl.a. minikylar och tv-skärmar! Utöver detta hade de en pengamaskin som man klev in i, och så satte de på en fläkt så att massa sedlar flög omkring som man sedan har tjugo sekunder på sig att fånga så många som möjligt av utan att stoppa i fickor eller trycka mot kroppen. Gissa vem som fick gå in först?!? Jo, jag såklart!! Jag vann en minitävling som gick ut på att fånga pennor i luften, och jag fick ihop hela $27 (typ 150 SEK) i pengamaskinen!

Det är bara ett fåtal dagar kvar för mig här nu, och bara två dagar i skolan! Samtidigt som det är riktigt sorgligt att behöva lämna mitt liv här är det skönt att veta att jag snart är hemma igen.

Hoppas att ni har det bra där hemma!!

Puss och kram, Stina :)

Dag 147

Hej alla fina!

Tänkte bara dela med mig av ICES nyhetsbrev som kom igår, där jag har fått ett brev publicerat :)

Annars är allt bra, har auditions för All-State imorgon.

Hoppas ni har det bra där hemma :)
Puss och kram, Stina

Dag 119 – Gratis böcker!

Hej alla fina!

Idag i skolan hände något ganska fantastiskt: jag fick två gratis böcker! Och jag fick välja själv! Jag valde Mockingjay av Suzanne Collins (tredje och sista delen av Hungerspelen) och Accomplice av Eireann Corrigan. Den sistnämnda verkar vara väldigt bra, och den förstnämnda är helt underbar, så jag har verkligen haft en bra skoldag idag :)

I övrigt händer inte så mycket, plugg plugg plugg som vanligt. Jag hoppas att ni har det bra där hemma, och att ni inte domnar bort i kylan :)

Puss och kram,
Stina :)

Dag 105 – Jul (och allt annat jag inte skrivit om)

Hej alla fina!

Jag vet att jag inte har skrivit på ett väldigt långt tag, och jag tänkte be om ursäkt, men så insåg jag att det är nog ett bra tecken att jag inte har skrivit. Jag har haft så mycket annat att tänka på, så det har inte riktigt funnits energi och tid nog till bloggen på ett tag.

Hur som helst, julen har kommit och gått och jag tänker inte skriva jättemycket om det. Jag fick superfina julklappar från alla håll och kanter, mest WVU-saker (som tofflor och smycken och sånt). Här är i alla fall lite bilder från julen, och några andra bilder också sedan sist jag skrev.

Så här ser det ut utanför mitt fönster just nu. Massor av snö, och jag känner mig som hemma!Jon, Kendra, Cris och jag på julfirande hos Heathers mamma.Alla över tio på julfirandet. Från vänster: Zach, Jon, Heather, Kendra, jag, Sean, Cris, Heathers mormor, Heathers brors fru, Heathers bror, Heathers mamma och slutligen Heathers pappa.Jenna, Kari och jag innan vi hade föreställning med ”Bethlehem Inn”, en pjäs om Jesu födelse.Julfest med ungdomsgruppen i kyrkan! Väldigt roligt, och jag har fått med mig en del idéer hem :)I pausen på hemmamatcherna anordnar skolans cheerleaders en lek som går ut på att sätta en basketboll i korgen från halva planen. Klarar man det får man hälften av pengarna de fått in.Vår fina julgran, som vi haft uppe sedan slutet av november. Och som jag dessutom fixade gratis, haha!

Så, nu vet ni åtminstone lite mer om vad som hänt mig sedan sist. Jag hoppas att ni alla har haft en fin julhelg, och att det nya året blir sprängfyllt med positiva händelser!

Puss och kram,
Stina :D

Dag 78 – Sammanfattning av min karriar inom Amerikansk fotboll

Hej igen alla fina!

Jag ar ledsen att jag inte har skrivit sa mycket pa senaste tiden, men jag har haft fullt upp med mina vanliga aktiviteter saval som traningar. Ja, ni laste ratt. Traningar. (Ska forstas vara tva prickar over det forsta a:et, men ni fattar.) Mandag, tisdag, onsdag, torsdag forra veckan had jag traning med mitt lag i Amerikansk fotboll. Laget bestod av alla frivilliga Junior-tjejer pa SMHS, och vara tranare var ett gang Junior-killar fran skolans Varsity Football-team. Det var hur kul som helst, och allt var forberedelser for dagens stora handelse: Powderpuff-matchen mellan the seniors och the juniors. Jag var pa bade defensive och offensive line, alltsa skulle jag tacklas ratt mycket. Det passade mig utmarkt ;) 

Sa idag var det da dags for sjalva matchen. Vi hade skaffat trojor med namn och nummer pa (jag hade nummer 19 och Swedish Girl) och jag var hur taggad som helst! Matchen borjade, och the seniors borjade med bollen. Under ett play sprang jag mot hogerkanten for att tackla bruden som hade bollen, och sa helt plotsligt star en tjej fran mitt lag framfor mig. Jag forsoker sa klart att undvika henne, men det hela resulterade i att jag vrickade knaet istallet. Men gav jag upp for det? Nej, inte jag inte! Jag fick sitta i nagra minuter hos skolskoterskan, som sen bandagerade mig och sen var jag ute pa planen igen. Forvisso bara for att komma till andra sidan dar mitt lag stod, men anda. Ytterligare nagra minuter senare fick jag faktiskt spela, och det var hur najs som helst! Vid ett tillfalle tacklade jag en tjej sa att hon flog in i en annan tjej och bada ramlade = tva flugor i en small! 

Hur det gick i matchen? Vi vann saklart! Sa min en vecka langa karriar inom amerikansk fotboll lamnade jag bakom mig obesegrad och med bara en skada. Inte illa pinkat, va?

Annars hander inte sa mycket den har veckan, daremot nasta vecka ar det fullt os medvetslos.

Hoppas att ni har det bra dar hemma! 
Puss och kram,
en nybliven sportpensionar.

Dag 69 – Thanksgiving och Black Friday

Hej alla fina!

Sen jag skrev sist har det hänt typ hur mycket som helst!! Först och främst så har jag firat min första thanksgiving, vilket var lika gott och roligt och trevligt som jag hade trott! Cris mamma kom hit, och vi åt mat. Massa, massa mat. Här har ni lite bilder :)

Sen, efter att vi smält maten i några timmar, åkte jag, Kendra och Jon till Walmart-butiken där Cris jobbar för att beskåda galna amerikaner på Black Friday-rean. (Ja, den börjar på torsdagen. Klockan åtta, dessutom.) I alla fall, här har ni en video från tv-spelshörnan (som var bland frukten, för att få bort all action från mitten av butiken liksom).

Sen åkte vi till en annan Walmart, vilket inte resulterade i något särskilt, så vi åkte till shoppingcentrat för att se om det var öppet, vilket det inte var, och vi begav oss istället till KOHL’s, vilket är en kläd- och prylbutik i stil med Åhlens. Där satt vi i  bilen i två timmar tills de öppnade. Då såg det ut så här:

Sen gick jag och Kendra in i butiken. Efter en timme ställde vi oss i kö. Ytterligar en timme senare kom vi ut från butiken, så lång var kön. Helt hysteriskt! I alla fall så köpte jag en gitarr där, vilket var najs (trodde jag). När vi kommit hem sov jag i typ tolv timmar, och vaknade vid tre… Vilket var huuuuur skönt som helst! När jag ätit frukost och gjort allt man gör på morgonen (eller ja, när man vaknar i alla fall), så började jag stämma min nyinköpta gitarr. Och så PANG gick den sönder. Det var liksom en av plastplupparna som håller fast strängarna som bestämde sig för att gå av mitt itu, så det var bara att packa ihop allt igen och ta med den tillbaka till KOHL’s.

Innan vi åkte till KOHL’s åkte vi till en trädfarm, där de odlar granar och man får såga ner sitt eget träd. Vi letade ganska länge innan vi hittade Den Perfekta Julgranen, men det var det värt! När vi burit granen hela vägen tillbaka till parkeringen och skulle betala så räcker försäljaren fram en julstrumpa med kulor i. Drog man en grön kula var trädet gratis, så jag fick äran att sticka ner handen. I såna lägen har jag fått lära mig att man ska ta första bästa man får tag på, och mycket riktigt: det var en grön kula jag drog upp! Döm om min, och alla andras, förvåning och glädje över den där lilla kulan! Jag ler fortfarande som ett fån bara jag tänker på det, hahaha ;) Efter det begav vi oss till Walmart för att skaffa nya julgranskulor och annat pynt. När vi nästan var klara gick vi och plockade ner lite matvaror i vagnen, och precis som vi går mot kassorna får jag syn på något fantastiskt: ”The Casual Vacancy” av J.K. Rowling! Jag hade helt och hållet glömt bort att köpa den över internet, och äntligen fick jag tag på den! (Den är redan bra, och jag har bara läst typ femton sidor.)

När vi väl kommit hem, efter en tur till kinarestaurangen Jumbo och KOHL’s så var klockan typ tio. Efter ungefär en kvarts sökande insåg vi att nej, vi hade ingen fot till trädet, den var borta. Så det var bara att gå ut till bilen igen och köra till en tredje Walmart-butik. Efter det var det i alla fall dags att pynta granen, och oj så fin den är nu! Titta bara:

Det var väl typ allt jag hade att säga just nu :) Vi ska snart bort till Sean och Heather och äta rester från i torsdags, så jag lär väl bli sådär överjordiskt mätt igen.

Hoppas att ni har det bra där hemma!
Puss och kram,
Stina :D

Dag 61 – Thanksgiving break

Hej alla fina!

Jag vet att jag inte har skrivit på hur länge som helst, men jag har börjat översätta min roman ”Och hon sprang” till engelska, vilket tar typ all tid som inte är använd i skolan, till att plugga eller till mina andra aktiviteter. Det är supersvårt att översätta så att det blir bra, men igår nådde jag iaf 50%-sträcket, vilket är en prestation i sig!

Hur som helst, idag hade vi en ”hälsomässa” på skolan, vilket innebar dels föreläsningar, dels förvirring. En helt vanlig specialdag på SMHS, med andra ord :) Min skola är inte världens bäst organiserade, så det är tur att vi inte har så många elever, och att vi har ett fungerande högtalarsystem. Ms. Tebay, rektorn, har vissa fraser som hon upprepar ganska ofta, som till exempel ”Today is a very special day, so behave like the young ladies and gentlemen I know that you are.” vilket hon säger i princip varje gång det inte är vanliga lektioner på schemat. Själva hälsomässan var inte så speciell tycker jag, det kom folk till skolan och föreläste om olika ämnen. Jag hade valt föreläsningar om depression, stresshantering, hälsosamma relationer och självmordsförebyggande metoder. Alla var intressanta, men den enda jag faktiskt lärde mig något av var den sistnämnda.

Nu har jag lov i en vecka, vilket är superskönt! Gissa hur jag firade när jag kom hem från skolan? Jo, du hade nog rätt, jag sov. I fyra timmar. Vilket var både hur skönt och dumt som helst, eftersom jag antagligen inte kommer att kunna somna ikväll. Men det är ju lugnt, jag har ju lov :))

Imorgon ska vi fira Addie som nyss fyllde sex år. Eller vi och vi, jag och Jon iaf. Kendra har basketmatch långt borta i tjottahejti och Cris ska jobba, men ändå :)

Hoppas att ni har det bra därhemma!

Puss och kram,
Stina :D

Dag 50 – ”Hallelujah”

Hej alla fina!

Som jag namnde igar sa var jag pa konsert pa kvallen, med Anthony Keys och hans fastmo Sam. Och det var sa himla bra! Jag kande dock bara igen tva latar, dels en som Michael har sjungit tidigare, och dels Hallelujah av Leonard Cohen/Jeff Buckley/jattemanga andra. Tanker inte saga sa mycket mer om konserten, utan lagger upp en bild pa mina vanner fran kyrkan och skolan istallet :)

Fran vanster till hoger: Kari, Jenna, Chynna och Michael. Alla fyra ar med i julspelet, och Kari och Michael ar med i skolkoren ocksa :)

Ser med spanning fram emot valet (och ledighet fran skolan!!) imorgon! Hoppas att allt ar bra med er dar hemma :)

Puss och kram,
Stina :D

Dag 49 – ”You’re my favorite foreign exchange student!”

Hej alla fina!

Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag, men det beror mest på att det inte händer så mycket nytt längre. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva om. Dessutom har jag börjat översätta ”Och hon sprang” till engelska, så det tar en hel del tid det också. 

Men för att sammanfatta vad jag har gjort de senaste dagarna så tänker jag göra en snabb lista.

1. Bakat.

2. Gått på football-match och tagit massa bilder till Yearbook.

3. Ätit pizza och spelat Apples to Apples.

4. Frusit rumpan av mig.

Så, för att förklara punkt ett så har jag helt enkelt bakat. Till vår Hi-Y club på skolan måste vi skrapa ihop en hel del pengar, så vi bestämde oss för att ha en ”bake sale”, vilket i princip är vad vi gör på våra loppmarknader hemma i Sverige, fast utan att sälja prylar. Jag bakade cornflakes-med-choklad-kakor, vilket är väldigt simpelt.

Sen i fredags var det dags för football igen, och jag tror att jag fick en del bra bilder. Inte så mycket att säga om det kanske, haha ;)

Efter football-matchen körde Kendra mig till något som kallas ”Fifth quarter”, eller som det nog skulle heta på svenska: Tredje halvlek. Det var ganska många jag känner från skolan där, och vi fick pizza och så spelade vi Apples to Apples, vilket är ett otroligt roligt spel! Jag tror inte att det finns på svenska tyvärr, men jag kanske köper med ett hem sen i Juni.

Ja, och så i lördags var det då dags för vår bake sale. Jag och en kille som heter Arik satt utanför Food Giant i tre timmar i kylan och sålde bakverk. Vi fick in en del pengar, och ett gäng har hållit på idag också, så jag hoppas att det hjälper vår förening!

Ikväll är det däremot en del spännande saker på gång! Alldeles snart ska jag åka tillbaka till kyrkan för att repetera vårt julspel, och efter det ska vi äta middag med en kille som heter Anthony Keys. Han är en kristen musiker, och han ska ha en konsert i vår kyrka ikväll! Jag har aldrig hört honom förut, men att döma av alla andras hyllningar så är han rätt bra. Jag berättar nog mer om det nästa gång jag skriver.

Jag kan ju också passa på att tala om att Sandy lät oss vara ifred, och valet på tisdag är det inte så många som pratar om, åtminstone inte vad jag har hört. Men det är spännande ändå!

Hoppas att ni har det bra hemma i Sverige!

Puss och kram,
Stina :D